Jag har tagit slöjan…

Välkommen till min blogg. här kommer du att få följa mig genom min resa tillbaks in i den partipolitiska världen, 25 år senare. Reflektioner, glada tillrop och passionerade utbrott är att vänta 🙂

 

Jag har tagit slöjan…

Alla som känner mig från olika delar av livet vet att jag alltid varit en politisk person med starka åsikter och ett driv att förändra det som är fel. Vare sig det har rört ungarnas skola, bristande kvalitet på jobbet eller samhällsföreteelser så har jag agerat efter mitt samvete och det jag känt vara rätt. Något som alltid betraktats som en positiv egenskap (förutom av rektorer eller andra makthavare). Men nu har det hänt något. Jag bestämde mig för att ta ett politiskt jobb. För att ändra det som är fel finns det bara ett fåtal vägar i samhället och eftersom utsikterna är små att bli en ny Bill Gates återstår alternativet att arbeta demokratiskt.

För några dagar sedan hade jag ett samtal med ett av mina hjärtebarn. Hon hade beslutat att ta av slöjan. Hon beskrev hur klasskamrater som aldrig sökt hennes kontakt tidigare plötsligt tog initiativ till samtal. Hur människor spontant satte sig bredvid henne, något som aldrig tidigare hänt.

I min värld händer det motsatta, människor som tidigare varit glada följare på Fb slutar plötsligt gilla även mina personliga kommentarer. När man talar om vad man håller på med faller en veritabel rullgardin ner för ögonen på folk, i samtal glider man snabbt över min sysselsättning för att gå över till något mindre ”pinsamt”.

Jag hade inte förstått hur oerhört människors inställning till demokratiskt arbete faktiskt har ändrats på 25 år (då var jag en engagerad CUF are). Tidigare fanns en respekt för människor som tog på sig ett politiskt uppdrag och det fanns fortfarande en tro på att politik kan förändra. Idag är politikern inte intressant, en pinsam påminnelse om något många tar ett stort avstånd till, det är de där, där borta som skor sig på systemet och jävlas med folk..

Jo, jag har tagit slöjan, omedveten om vad som faktiskt händer när man gör det. Det skall bli en intressant resa in i världen där bakom..

Men ärligt talat,  om ni tror på fullt allvar att jag blivit någon annan, att jag slutat tänka själv eller plötsligt börjat se pengar som viktiga istället för ett bra liv och framtid för våra barn. Om ni tror på att man ändrar sin personlighet, sina åsikter och sitt sätt att vara bara för att man börjar jobba partipolitiskt….tja, då får ni väl tro det. Återvänd sedan till ditt trygga soffhörn och glid smidigt över till andra trottoaren när vi möts, undvik att ställa nyfikna frågor eller hävda andra åsikter. Det kan ju för allt i världen visa sig att dina fördomar var just…..fördomar.