Brist på konsekvenskultur…

Inför ett genomgripande arbete i Landstinget Sörmland (Framtidens sjukvård) gjordes en grundläggande utredning över organisationen och utredarna gav både intressanta vinklar och grundläggande fakta för att skapa en grund för förändring.
En av de saker som påpekades i slutsatserna var att man inom organisationen saknade en konsekvenskultur.
Det var bara en av många slutsatser som konkurrerade med mer faktamässiga som att man hade en hög sjukfrånvaro i vissa delar osv..
Den stod där, väldigt diskret…

Avsaknad av konsekvenskultur är när
– personal som konsekvent missköter sin uppgift inte rättas eller sparkas
– chefer som ständigt överskrider sin budget ständigt får nya pengar
– beslut som fattas inte följs upp
– ingen ställer frågan VARFÖR, HUR eller NÄR?
– fel konstateras men inte blir åtgärdade

Organisatoriskt är den enda meningen ett larm med blinkande lampor att här är det något som är mycket, mycket fel!
I en organisation som saknar konsekvenskultur kommer krav att vara meningslösa eftersom du ändå inte kontrollerar resultatet.

Ett aktuellt exempel är när revisorerna i landstinget rapporterar att man inte har några rutiner för att kontrollera att man får det man beställt ( vi pratar här om Sörmlands största arbetsgivare)

Tyvärr ser jag en ökande brist på konsekvenskultur i många av våra offentliga verksamheter och från att de under ganska lång tid vilat på människors plikttrogenhet och ansvarstagande har vi idag många medarbetare som vare sig är plikttrogna eller ansvarstagande. Det är inte vi eller dem, utan jag, som är den drivande tanken.

Politikerna på vänsterkanten blundar för att deras samhällsbygge äts upp inifrån och vill gå tillbaks till det gamla. Tyvärr har tiden skapat nya människor med andra grundvärderingar och folkhemmet behöver en totalrenovering.

Vänsterns maktlösa tester av invanda grepp och lösningar resulterar hela tiden i misslyckanden och bakom dem står politiker som faktiskt inte tänkt en ny tanke de senaste 50 åren.

Miljöpartiet och maktens ring

När den sköna, kloka och goda drottning Galadriel erbjuds maktens ring i boken Sagan om ringen, konstaterar hon att hon skulle bli den värsta av härskare. Alla skulle älska henne och gå under i förtvivlan.

Miljöpartiet är de goda, de som vill rätt och målar upp en bild av en framtid där viktiga frågor får sin lösning. Där de värnar om de små barnen och de hotade plantorna i skogen. När alla lever sitt liv i samklang med naturen. Det är inte svårt att älska någon som står för den bilden.

Min rädsla är stor att när väl Romson får maktens ring kommer vi att gå under i förtvivlan, fortfarande älskande bilden av den värld hon målar.

Ett nytt klassamhälle växer fram, där de som har råd kan betala sig ur miljörestriktionerna. Att beskatta och bestraffa ekonomiskt för dem som gör fel leder bara till att några tvingas, de som har pengar kan strunta i problemen. ( erkänt ineffektiv metod för förändringar)

Städernas klimatförtätning leder inte till att alla har möjlighet att bo ”klimatvänligt”. Det är den rika övre medelklassen som kommer att köpa lägenheterna. Vi övriga straffas för behovet av andra kommunikationer

.Det upplysta miljöproletariatet har rätt att bestämma över oss alla.

Din goda vilja är inte intressant, inte heller kommunikation eller uppmuntran till att göra rätt, drottningen vet vad det rätta är och bestämmer över dig.

Idag möter jag många miljöpartister som ser dem som äger eller förvaltar jord och skog som sina fiender rakt över , utan urskillning. Man ser inte alla dem som avsätter skogsmiljöer för att skydda djur och växter i det tysta, som med glädje följer miljöråd och praktiska tips om hur djur och växter ska må bra. Som är stolta och glada över sina bidrag till en bättre miljö för många levande varelser. Visst finns det de som inte vill eller stora skogsbolag utan eget engagemang som alltid kommer att behöva tydliga instruktioner och lägstagränser för sitt förvaltande. Men jag ser ingen vilja att vare sig bygga på eller kommunicera med all de goda krafter som finns

Jag möter många miljöpartister som tycker att bara för att jag har rätten på min sida har jag rätt att bestämma. Rätten att bestraffa, rätten att överträda äganderätt och friheter som är grundläggande i vår samhällsbyggnad. Rätten att tro att bara vi är miljövänliga så kommer folk att ta en ökad arbetslöshet, inskränkningar i min rätt att äga och förvalta, minskad livsmedelsproduktion, höga ökat beroende av utlandet, matkostnade, minskad konkurrensförmåga och framförallt en samhällsbyggnad som bygger på ett upplyst miljöproletariat som utövar makten i det ”godas namn”. 

Romson, liksom Galadriel kommer att bli en älskad drottning, men med maktens ring kommer hon att störta oss alla i förtvivlan…

Ann-Carina Carlsson /Biolog, landsbygdare och förvaltare av jord och skog

 

Jag har tagit slöjan…

Välkommen till min blogg. här kommer du att få följa mig genom min resa tillbaks in i den partipolitiska världen, 25 år senare. Reflektioner, glada tillrop och passionerade utbrott är att vänta 🙂

 

Jag har tagit slöjan…

Alla som känner mig från olika delar av livet vet att jag alltid varit en politisk person med starka åsikter och ett driv att förändra det som är fel. Vare sig det har rört ungarnas skola, bristande kvalitet på jobbet eller samhällsföreteelser så har jag agerat efter mitt samvete och det jag känt vara rätt. Något som alltid betraktats som en positiv egenskap (förutom av rektorer eller andra makthavare). Men nu har det hänt något. Jag bestämde mig för att ta ett politiskt jobb. För att ändra det som är fel finns det bara ett fåtal vägar i samhället och eftersom utsikterna är små att bli en ny Bill Gates återstår alternativet att arbeta demokratiskt.

För några dagar sedan hade jag ett samtal med ett av mina hjärtebarn. Hon hade beslutat att ta av slöjan. Hon beskrev hur klasskamrater som aldrig sökt hennes kontakt tidigare plötsligt tog initiativ till samtal. Hur människor spontant satte sig bredvid henne, något som aldrig tidigare hänt.

I min värld händer det motsatta, människor som tidigare varit glada följare på Fb slutar plötsligt gilla även mina personliga kommentarer. När man talar om vad man håller på med faller en veritabel rullgardin ner för ögonen på folk, i samtal glider man snabbt över min sysselsättning för att gå över till något mindre ”pinsamt”.

Jag hade inte förstått hur oerhört människors inställning till demokratiskt arbete faktiskt har ändrats på 25 år (då var jag en engagerad CUF are). Tidigare fanns en respekt för människor som tog på sig ett politiskt uppdrag och det fanns fortfarande en tro på att politik kan förändra. Idag är politikern inte intressant, en pinsam påminnelse om något många tar ett stort avstånd till, det är de där, där borta som skor sig på systemet och jävlas med folk..

Jo, jag har tagit slöjan, omedveten om vad som faktiskt händer när man gör det. Det skall bli en intressant resa in i världen där bakom..

Men ärligt talat,  om ni tror på fullt allvar att jag blivit någon annan, att jag slutat tänka själv eller plötsligt börjat se pengar som viktiga istället för ett bra liv och framtid för våra barn. Om ni tror på att man ändrar sin personlighet, sina åsikter och sitt sätt att vara bara för att man börjar jobba partipolitiskt….tja, då får ni väl tro det. Återvänd sedan till ditt trygga soffhörn och glid smidigt över till andra trottoaren när vi möts, undvik att ställa nyfikna frågor eller hävda andra åsikter. Det kan ju för allt i världen visa sig att dina fördomar var just…..fördomar.